Vår
konstförening har tidigare gjort flera besök hos olika konstnärer på det gamla
Sockerbruket i Klippan. Den här gången besökte vi silversmeden Anna Martinsson
och konstnären Mia Frankedal.
Anna
Martinsson har haft sin ateljé på Sockerbruket ända sedan 1997, då hon blev
klar med sin examen på HDK i Göteborg. Hon är kanske mest känd för sina
välformade stora silverhjärtan. Men hon gör också smycken och dekorationer från
saker hon hittar ute, framför allt i
marken. Till exempel har hon tagit vara på på graffitibitar från projekt på Pannhuset
som ligger intill. Graffitin har hon sedan sågat, lackat och slutligen infattat
i silver som hängsmycken. Hon visade också exempel på annat finlir som små fina
sågningar och exakta lödningar. Det är väl den hantverksskickligheten som man
uppnår efter de 10 000 timmarna som
man måste jobba för att bli en skicklig hantverkare.
Mia Frankedal arbetar både med målningar, glas och emaljer. Hennes motiv är till exempel porträtt, landskap, fåglar, kranarna och gasklockan i Göteborg samt Gagarin i sin rymddräkt. Det får en att tänka på våra rötter, tekniken och vart vi är på väg.
För några år
sedan fick hon ett stipendium för att vistas och måla i Grez-sur-Loing. Hon
fascinerades så av landskapet och miljön i trakten att hon till och med
återvände efter stipendietiden. Härifrån visade hon bland annat flera
vidsträckta landskap, både på målningar och emaljer.
Efter
visningarna bjöds vi på både cider, vin och kaffe med jättegott tilltugg.
Samtalet runt bordet kom mycket att handla om hantverkskunnandet, som många
tror är på nedgång. Särskilt Mia Frankedal som själv jobbar med emalj och glas
har märkt detta när konstnärer utifrån har kommit för att låna ugnarna hos
Konstnärernas Kollektivverkstad. Så får vi någonsin en ny Anders Zorn med sitt
stora tekniska kunnande? Det är alltså övning och många timmar som gör
konstnären.
