Ateljébesök på Sockerbruket

Vår konstförening har tidigare gjort flera besök hos olika konstnärer på det gamla Sockerbruket i Klippan. Den här gången besökte vi silversmeden Anna Martinsson och konstnären Mia Frankedal.

Anna Martinsson har haft sin ateljé på Sockerbruket ända sedan 1997, då hon blev klar med sin examen på HDK i Göteborg. Hon är kanske mest känd för sina välformade stora silverhjärtan. Men hon gör också smycken och dekorationer från saker hon hittar ute,  framför allt i marken. Till exempel har hon tagit vara på på graffitibitar från projekt på Pannhuset som ligger intill. Graffitin har hon sedan sågat, lackat och slutligen infattat i silver som hängsmycken. Hon visade också exempel på annat finlir som små fina sågningar och exakta lödningar. Det är väl den hantverksskickligheten som man uppnår efter de  10 000 timmarna som man måste jobba för att bli en skicklig hantverkare.

 

Mia Frankedal arbetar både med målningar, glas och emaljer. Hennes motiv är till exempel porträtt, landskap, fåglar, kranarna och gasklockan i Göteborg samt Gagarin i sin rymddräkt. Det får en att tänka på våra rötter, tekniken och  vart vi är på väg.

För några år sedan fick hon ett stipendium för att vistas och måla i Grez-sur-Loing. Hon fascinerades så av landskapet och miljön i trakten att hon till och med återvände efter stipendietiden. Härifrån visade hon bland annat flera vidsträckta landskap, både på målningar och emaljer.

Efter visningarna bjöds vi på både cider, vin och kaffe med jättegott tilltugg. Samtalet runt bordet kom mycket att handla om hantverkskunnandet, som många tror är på nedgång. Särskilt Mia Frankedal som själv jobbar med emalj och glas har märkt detta när konstnärer utifrån har kommit för att låna ugnarna hos Konstnärernas Kollektivverkstad. Så får vi någonsin en ny Anders Zorn med sitt stora tekniska kunnande? Det är alltså övning och många timmar som gör konstnären.