GOD JUL

Den 7 december träffades många av TAKs medlemmar på Vingen för att delta i årets medlemsutlottning.

Efter lite glögg och mingel presenterades årets konstnärer och därefter var det dags för utlottningen. I nyhetsbrevet som har skickats ut finns uppgift om vilka sexton medlemmar som vunnit i år.

Ett program för våren 2018 kommer under januari.

Nu vill vi tacka er alla för det här TAK-året och önskar en riktigt

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Ateljébesök på Sockerbruket

Vår konstförening har tidigare gjort flera besök hos olika konstnärer på det gamla Sockerbruket i Klippan. Den här gången besökte vi silversmeden Anna Martinsson och konstnären Mia Frankedal.

Anna Martinsson har haft sin ateljé på Sockerbruket ända sedan 1997, då hon blev klar med sin examen på HDK i Göteborg. Hon är kanske mest känd för sina välformade stora silverhjärtan. Men hon gör också smycken och dekorationer från saker hon hittar ute,  framför allt i marken. Till exempel har hon tagit vara på på graffitibitar från projekt på Pannhuset som ligger intill. Graffitin har hon sedan sågat, lackat och slutligen infattat i silver som hängsmycken. Hon visade också exempel på annat finlir som små fina sågningar och exakta lödningar. Det är väl den hantverksskickligheten som man uppnår efter de  10 000 timmarna som man måste jobba för att bli en skicklig hantverkare.

 

Mia Frankedal arbetar både med målningar, glas och emaljer. Hennes motiv är till exempel porträtt, landskap, fåglar, kranarna och gasklockan i Göteborg samt Gagarin i sin rymddräkt. Det får en att tänka på våra rötter, tekniken och  vart vi är på väg.

För några år sedan fick hon ett stipendium för att vistas och måla i Grez-sur-Loing. Hon fascinerades så av landskapet och miljön i trakten att hon till och med återvände efter stipendietiden. Härifrån visade hon bland annat flera vidsträckta landskap, både på målningar och emaljer.

Efter visningarna bjöds vi på både cider, vin och kaffe med jättegott tilltugg. Samtalet runt bordet kom mycket att handla om hantverkskunnandet, som många tror är på nedgång. Särskilt Mia Frankedal som själv jobbar med emalj och glas har märkt detta när konstnärer utifrån har kommit för att låna ugnarna hos Konstnärernas Kollektivverkstad. Så får vi någonsin en ny Anders Zorn med sitt stora tekniska kunnande? Det är alltså övning och många timmar som gör konstnären.

Ateljébesök hos Thord Tamming

För tio år sedan besökte TAK Thord Tamming. Det var ett av de första ateljébesöken som föreningen gjorde, så vi tyckte det var dags att besöka Thord igen och se hans ateljé och bronsgjuteri som han delar med skulptören Rino Bozajic, som vi ju träffade i våras.

Thord Tamming har gjort många välkända skulpturer, bland annat "Tre atleter" vid Ullevi, lejonen som finns på några bänkar i Haga och en relief som berättar stadsdelens historia.

I ett om- och tillbyggt torp från mitten av 1800-talet i Vävra utanför Kungälv har Thord bott och verkat i ca 50 år. Också som alltid på våra ateljébesök blev vi väldigt väl mottagna.  I gjuteriet berättade Thord om hur arbetet går till, och vi förstod att det är ett arbete som både är tungt och som tar tid.  I ateljén såg vi prov på Thords konstverk och han berättade om tankar och funderingar kring de olika verken.

Vi bjöds också in i hans hem som också det var fullt med konst, både hans egen och sådant han köpt av andra konstnärer.

Besöket avslutades med kaffe och nybakade bullar i köket och en intressant diskussion om åsikts- och tryckfrihet, frågor som engagerar Thord mycket.

 

Höstens program

Hej och välkomna tillbaka till TAK igen efter vårt sommaruppehåll!

Programmet för hösten 2017 klart och ni kan läsa hela programmet under fliken Program. Men också här nedan ser ni datumen för höstens aktiviteter. Boka gärna in dagarna redan nu!

Vi hoppas att vi ses under hösten. 

• 14 september - Ateljébesök hos skulptören Thord Tamming i Vävra utanför Kungälv
• 12 oktober - Ateljébesök x 2, Anna Martinsson, silversmed och Mia Frankedal, konstnär
• 9 november -  OBS! Nytt datum!  Föredrag av Pelle Stavfeldt - Från Carl Nordström till Tore Kurlberg
• 7 december  - Årets konstutlottning

Vårens sista besök

Så var det då i tisdags dags för det sista ateljébesöket före sommaren. Vi besökte skulptören Rino Bozajic i hans ateljé som han har i sitt hus i Kärna utanför Kungälv.

 

Det var mycket intressant att höra Rino berätta hur det var när han som mycket ung kom till Sverige på 60-talet. Han arbetade till att börja med bl a på varven och Volvo och också på St Jörgen och Lillhagen. Efter ett par år i Sverige antogs han på Valands konsthögskola där han utbildade sig under ca fem år.

Det var fantastiskt att gå runt och titta på allt som fanns i ateljéerna, både skulpturer, alla verktyg i perfekt ordning, skisser, olika sorters material, pinnar och mycket annat.

Efter att ha lyssnat på Rino och sett oss om i ateljéerna gick vi ut och njöt av den stora trädgården som var som en park. Allt var så fint och skapat med mycket känsla och kunnighet.

 

Vi hann också med en stund i kvällssolen då vi kunde sitta ner och njuta av vårt medhavda kaffe och prata en liten stund innan vi skildes åt. Det blev en väldigt fin avslutning på den här vårterminen.

 

Nu tar vi sommarledigt och tackar för den här vårterminen. Vi hör av oss i slutet av augusti eller början av september igen med ett program för hösten. 

                Vi önskar alla en härlig sommar!

Ateljébesöken på Konstepidemin

I torsdags den 20 april besökte vi konstnärerna Sverker Eklund och Per Agelii som båda har sina ateljéer på Konstepidemins område.

Bara att komma till Konstepidemin är en upplevelse i sig. En liten bit från Linnéplatsens intensiva trafik med bilar och spårvagnar ligger Konstepidemin som en oas i stan med sina gamla byggnader. Det känns som där är ett helt annat tempo. Har ni inte varit där ännu, så kan vi tipsa er om att göra en utflykt dit.

Vi delade upp oss i två mindre grupper och tillbringade en dryg timme hos vardera konstnär. Så roligt och intressant att höra om deras arbete och känna vilken passion de båda två har för sin konst.

Sverker Eklund berättade bland annat om sina "flickor" och hur lång tid det kan ta innan de är färdiga, om de någonsin blir det. Så länge de finns kvar hos Sverker kan det hända att de ändras på lite olika sätt, kanske får någon en ny färg på klänningen eller får sin frisyr ändrad.

I ateljén fanns också några av de fina hästar som Sverker gjort. Han berättade om den stora ardennerhästen som fanns på gården där han tillbringat mycket tid, och som inspirerat honom.

Per Agelii berättade om utmaningarna han såg när han har uppdrag att göra något som skall vara offentlig utsmyckning. Mångas idéer och tankar skall samsas. Offentlig konst som Per gör, vill han skall beröra dem som ser den på något sätt.

Han arbetar mycket med betongmoduler som han med sin fantasi kan skapa många olika gestalter av.

Bland det senaste Per gjort är utsmyckningen utanför den nya Partille Arena.

 

 

Ateljébesöket x 3

Till vårens första ateljébesök hos konstnärerna Sofia Bergman, Anna Törnquist och Steve Bettman i Sockerbruket var det ett 30-tal medlemmar som deltog.

Det var ett mycket trevligt besök och vi togs så väl om hand av våra värdar. Efter en stunds mingel med lite god plockmat och dricka var det dags för konstnärernas presentationer. Var och en av dem presenterade sig själva och sin konst genom fina bildspel.

Efter deras presentationer passade många på att tala med konstnärerna och vi kunde gå runt och titta på målningarna och glaskonsten som fanns i ateljén.










Vi fick höra att alla tre kommer att vara med på Konstrundan i Majorna den 21 - 23 april. Konstrundan i Majorna firar 20-årsjubileum i år. Dessförinnan skall Sofia Bergman också medverka i Konstvandringen Södra Bohusläns under påsken.

 

 

Vårens utställning - Älskade hus

Utställningen Älskade hus pågår just nu på biblioteket på Vingen där konstnären Fredrik Johansson  ställer ut målningar och skulpturer av hus som finns eller har funnits i och omkring Göteborg. Flera av motiven och husen kommer från Majorna eller från Färjenäs på Hisingen.

På vernissagen den 4 mars var det många som kom till biblioteket och som passade på att få en pratstund med konstnären.  Några kunde också berätta egna minnes från husen eller platserna som Fredrik avbildat.

 

I lördags hölls ett uppskattat samtal i konsten med Fredrik och Gun Hellervik från TAK. Då fick de som var där för att lyssna dessutom höra Fredrik spela gitarr och sjunga.

Utställning pågår fram till den 24 mars.

Älskade hus

Älskade hus

Konstnären, musikern och läraren Fredrik Johansson har bott på olika platser i Sverige och gick bl a på Falkenbergs Konstskola på 80-talet men hamnade i samband med universitetsstudier av en tillfällighet i Majorna i början på 90-talet och blev fast i den 

annorlunda miljön.  

– Alla som bor här verkar trivas, och inte någon annanstans i Göteborg kan man hitta en så genuin och levande miljö längre. I början gick jag runt för att lära känna stadsdelen, fotograferade och dokumenterade intressanta byggnader och kvarter, men idag ger jag mig också gärna ut nattetid för att hitta speciella stämningar och annorlunda ljusförhållanden.  Då kan jag upptäcka en annan spännande värld och ett märkligt nästan magiskt ljus.

Fredrik Johansson kommer från en konstnärsfamilj, där man alltid betonat den fria tanken och en kreativitet, som inte sneglar åt något håll. Han har alltid haft konsten som en del av livet under hela sin uppväxt. Redan i 4-5 årsåldern fick han följa med pappa konstnären Bengt Johansson till Valands målarskola, då den låg på Hisingen, och där kände han sig snart hemtam i lokalerna uppe på Lindholmens berg.

– Uppe på berget runt omkring Valand fanns gamla landshövdingehus och en fin stämning. Det var som en stad i sig med hela hamnlivet nedanför. Jag kommer ihåg trivseln, alla roliga människor och spännande utställningar, som pappa drog med mig på. Jag såg de gamla husen, som jag tyckte mycket om, och jag började konstruera mina egna huskroppar för att kunna leka med dem. Senare när jag var 11-12 år gick jag ensam ut på skolrasterna för att teckna och måla hus, trots att rasterna var så korta. Det var nog inte så vanligt, och länge kände jag mig ganska ensam med mitt intresse.

Det blev en omvälvande upplevelse för honom att se TV-serien med Albert och Herbert i slutet av 70-talet. Det handlade om en skrothandlare i Haga, hans vuxne son och deras stökiga boendemiljö bland kullerstensgårdar och utedass. Genomgående fanns där också en rolig och viktig livsfilosofi.

– Varje gång jag såg denna serie och deras sätt att leva i modern tid tänkte jag på min farmor, som verkligen var en fri människa och en skapande naturbegåvning. Både min pappa och jag har lärt oss mycket av hennes okonventionella sätt att vara och starka behov av att uttrycka sig fritt utan rädsla för konventionen eller andras omdömen. Hon kunde sticka de mest fantastiska strumpor i ohämmade färger, som fick alla att häpna. De höll sällan ihop, men jag var så imponerad av hennes djärvhet. Jag hoppas att jag har fått med mig lite av hennes starka skaparkraft.

Fredrik Johanssons husbyggande i målad bränd lera med fina skiftningar har med åren blivit en passion, och han har visat både sina stämningsbärande målningar i oljefärgkrita och sina unika husskulpturer på många platser i Västsverige. Han samlar på byggnader i olika utförande och kan arbeta både med hela kvartersmiljöer och enstaka speciella hus. Det är viktigt att undvika det perfekta och släppa kontrollen.  Istället letar han efter karaktären och själen i sina unika hus.

– Eftersom jag är kulturhistoriskt intresserad arbetade jag först efter förebilder med modeller av hus, som idag är borta. Mycket av min fritid tillbringade jag på Stadsmuseet i olika bildarkiv, men idag har det istället blivit skulpturer av hela levande miljöer och jag går alltid och letar efter nya objekt i Majorna, men också i andra delar av stan. Husen kan se helt olika ut i skilda dagrar och väderlek. Det är roligt, när det finns tinnar, torn och burspråk, som fångar upp skuggor, men samtidigt kan det vara intressant med det, som är slitet, nergånget och lite skabbigt. Jag har aldrig glaserat den brända leran, eftersom det skulle ge fel uttryck. Istället söker jag mig fram med akrylfärger, som kan ge en varm, mjuk och subtil ton. Nästan alla husskulpturer är i samma skala, eftersom det då blir lätt att bygga hela miljöer av enstaka hus i olika utställningslokaler.  De flesta har skalan av en stor tändsticksask, och det bästa är att jag då kan använda stickorna till att göra fönster!

GUN HELLERVIK